Middag

Photo shoot á la Mae Sot. En prima kyckling i sina bästa år. Fick en utmaning för ett tag sedan där man skulle skriva om de fem vidrigaste maträtterna man kunde komma på: det här är min första. 

?

Idag är det Måndag

men här är det Söndag morgon:

http://itsonlymondayonceaweek.blogspot.com/

Dragningskraft

Denna stad har en benägenhet att fästa sig vid människor, eller människor har en benägenhet att fästa sig vid den och befolkningen här. Under tiden jag har bot här har det kommit och gått en del folk som helt enkelt inte kan släppa taget om Mae Sot. En av dem är Frida, imorgon kommer hon tillbaks igen, med sig har hon en annan ex-Mae Sot-bo Elle, a.k.a London Elle. Det är kul.

31 december 2008

All I know is; there's something new this year.

All I know is there's something new real near.

Office

Här fattas alla viktiga beslut.

Indie Gympa i Mae Sot

Indie Gympa i Mae Sot, tisdagar och torsdagar, på våran bakgård. Tyvärr kan jag inte visa bilder eftersom jag är ledaren... ja ni hörde rätt. Sara kan numera klassificera sig som aerobics instruktör. Hittils består min "grupp" av 10 flipflops hoppande tjejer, varav minst en har långkjol. Men inte backa ja ur för det, nej här var det stenhårt, pusch, knip, come on girls som gällde, outfit: stor t-shirt och leggings. Nu önskar ni minsann att ni var här och såg det...

Monopol i Mae Sot

32 timmars buss skumpande, massa dollar fattigare och ett nytt visum senare är jag tillbaks i Mae Sot. Det känns skönt, min cykel är borta men jag har lärt mig att köra den ohyggliga mopeden med manuell koppling och lyckades ta mig hela vägen till affären igår och hem- utan att skada mig eller någon annan det minsta. Grannarna tyckte det var väldans roligt.

Veckan borta har mest bestått i att plugga, och jag kände mig mer stressad än någonsin på min ”semester”, här hemma har jag återfunnit mitt lugn och äntligen fått lite vanlig mat i magen. Träffade en hel del folk som reste runt när jag var i Vientiane och kände mig inte alls sugen, jag bara längtade tillbaks till Mae Sot. Men jag fick en chans att se saker och ting från lite distans och insåg hur skumt livet i Mae Sot är ändå.

 

På skriv kursen som vi gick för inte allt för länge sedan fick vi lära oss att se samhället som en cirkel där man kan befinna sig på olika ställen. Är man i mitten känner man sig stark och oövervinnelig, allt känns självklart, men problemet är att man inte kan se allt, ens blick är skymd. Är man däremot på kanten av cirkeln så lever man inte lika säkert och tryggt, men man kan se tydligt vad som händer. Dessa platser är så klart inte konstanta utan skiftar hela tiden beroende på kontext, miljö m.m. Min första tanke var direkt att det är så det känns att befinna sig utomlands för min del, i Mae Sot just nu. Hemma är allt sjukt tryggt och bekvämt- medan det inte är speciellt tryggt att flytta och resa hela tiden, men det gör att man oftast kan se klart på sin omgivning och framförallt blir ens liv hemma i Sverige väldigt tydligt. Det jag nu upptäckte i Vientiane var att jag kunde se Mae Sot som det är, eller ja så som jag upplever det (det finns fortfarande inget entydigt svar på vad eller hur Mae Sot är), men dessa strukturer som jag ser växte sig tydligare ett antal mil bort.

 

Ett samhälle som är byggt kring Burmeser och deras verksamheter, utan deras arbetskraft och befolkning skulle Mae Sot knappt vara en stad (i alla fall en betydligt mindre). En poliskår som till stor del lever på att ta mutor och skicka Burmeser hit och dit, både tillåta dem att finnas och begränsa deras rörelsefrihet och integritet. En gräns som är så tydlig men ändå så lätt att korsa, bara tillstånd finns. Det är som ett enda stort monopol där högre makter sitter och väljer vem som ska skickas till fängelse (läs Burma) direkt utan att passera gå eller vem som kan betala några tusenlappar och få fortsätta bygga verksamhet, spelet måste ju ändå fortsätta. Chans korten kan vara otrevliga, vill det sig kan det vara en poliskår på inväg från Bangkok och deras uppgift är att rensa upp. Eller så är det huset som ryker, kanske måste du till sjukhus och polisen blockerar din väg, eller ve och fasa om det skulle vara akut och Mae Tao kliniken inte kunde hjälpa dig, eller så dör du och då har vi en del problem med kroppar i fel land.

 

Ja, det är det typ av monopol som när man börjar berätta om det knappt förstår själv att det faktiskt inte är ett spel