lördag 24 januari 2009
aldrig har det gått så smidigt till, aldrig har det varit så läskigt
torsdag 22 januari 2009
DUK REA!
passkontroll
Att han sedan nämnde att han kände min kompis och träffat henne flera gånger gjorde mig inte mycket tryggare och när vakten i gränskontrollen kunde svenska då började jag ana oråd. Det som skrämde mig mest var att all personal runt gränsen var till skillnad från resten av världens alla pass och gränskontroller faktiskt trevliga. Passkontrollanter ska vara surmulna, titta ned och mumla fram bara de nödvändigaste fraserna. På vägen tillbaks passade jag på att fota ett annat sätt att korsa gränsen:
På senaste tiden har det figurerat en del artiklar i världspressen angående Thailands behandling av Burmesiska flyktingar och då framför allt de som kommer via båtar till södra delar av Thailand och tillhör den muslimska minoriteten Rohingya. Det är bra och viktiga artiklar. På Bangkok Posts diskussionsforum kan man även läsa folks reaktioner, vilket jag gärna gör. Det verkar vara en del thailändare som försvarar eller förnekar militärens hantering av flyktingarna, de får även stöd av vice premiärminister Suthep Thaugsuban (inte på diskussionsforumet dock) som sagt att han själv inte tror att officerarna gjort något liknande för att thailändare är generösa och snälla människor. Så viktigt är det alltså att framstå som ett land fyllt med ”happy smiling people”. Det är extra lustigt när man är i en stad som Mae Sot där all polis och militär tittar på medan folk förflyttar sig över gränsen med hjälp av gummiringar, den löneförmånen har de inte lust att förlora. Men när det inte innebär en löneförmån antar jag att det är lättare att bara skicka ut dem till sjöss.
Läsa mer finns det massor av, här är en del:
http://www.bangkokpost.com/news/politics/9980/abhisit-vows-to-address-rohingya-cruelty-claims/page-1/
http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=14933
http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/7832905.stm
söndag 18 januari 2009
Näringskedja
Som de flesta kanske vet så fick Thailand en ny regering för en dryg månad sedan. Den nya premiärministern Abhisit Vejjajiva sade nyligen, i sin första offentliga kommentar om Burma, att kulturella skillnader och distans gör att deras metoder för att få se skillnad i Burma skiljer sig från västs metoder. Nu är det i sig kanske inte så jätte konstigt, om man inte visste vad det innebar: att de fortsätter att handla med militärjuntan för att försäkra sig om att få del av Burmas rika naturresurser. Vilket gynnar militärjuntan, missgynnar Burmas befolkning och ja, är till fördel för Thailand.
Allt i sin ordning än så länge, det här är inget nytt.
Men sedan kom den fina slutklämmen på hans tal där Mr Abhisit sade att: "The Burmese government wants the international community to help renovate its temples damaged by the cyclone.” Och det är så klart Thailand redo att ställa upp som coordinator för att fixa.
Allt annat som förstördes i cyklonen då, alla människor utan hem och försörjnings möjligheter? Nej, templen är så klart viktiga. Tack Thailand.
Jag önskar egentligen att man kunde bojkotta Thailand och tvinga dem sluta handla med juntan, men då skulle vi även vara tvungna att bojkotta Kina (som också handlar med juntan) och det vet jag aldrig kommer att hända. Vem skulle vi då köpa billiga leksaker av?
Ett enda fint ekorrhjul där alla alltid vill ha lite på någon annans bekostnad. Vem lever på vår bekostnad egentligen? Är vi toppen i näringskedjan?
http://www.bangkokpost.com/topstories/topstories.php?id=135833