Att han sedan nämnde att han kände min kompis och träffat henne flera gånger gjorde mig inte mycket tryggare och när vakten i gränskontrollen kunde svenska då började jag ana oråd. Det som skrämde mig mest var att all personal runt gränsen var till skillnad från resten av världens alla pass och gränskontroller faktiskt trevliga. Passkontrollanter ska vara surmulna, titta ned och mumla fram bara de nödvändigaste fraserna. På vägen tillbaks passade jag på att fota ett annat sätt att korsa gränsen:
På senaste tiden har det figurerat en del artiklar i världspressen angående Thailands behandling av Burmesiska flyktingar och då framför allt de som kommer via båtar till södra delar av Thailand och tillhör den muslimska minoriteten Rohingya. Det är bra och viktiga artiklar. På Bangkok Posts diskussionsforum kan man även läsa folks reaktioner, vilket jag gärna gör. Det verkar vara en del thailändare som försvarar eller förnekar militärens hantering av flyktingarna, de får även stöd av vice premiärminister Suthep Thaugsuban (inte på diskussionsforumet dock) som sagt att han själv inte tror att officerarna gjort något liknande för att thailändare är generösa och snälla människor. Så viktigt är det alltså att framstå som ett land fyllt med ”happy smiling people”. Det är extra lustigt när man är i en stad som Mae Sot där all polis och militär tittar på medan folk förflyttar sig över gränsen med hjälp av gummiringar, den löneförmånen har de inte lust att förlora. Men när det inte innebär en löneförmån antar jag att det är lättare att bara skicka ut dem till sjöss.
Läsa mer finns det massor av, här är en del:
http://www.bangkokpost.com/news/politics/9980/abhisit-vows-to-address-rohingya-cruelty-claims/page-1/
http://www.irrawaddy.org/article.php?art_id=14933
http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/7832905.stm
1 kommentar:
jag blir orolig.
goran.
Skicka en kommentar