E det är över nu?

Den här sommaren har varit den värsta i mitt liv, det har känts som att ja när som helst ska trilla ner från den smala kant som ja lyckas balansera på. Kanske har ja trillat ner... Hösten känns motig, hoppfull, ena dagen vill jag bara rymma nästa dag är allt toppen. Framåt, bakåt... det går ju någonstans i alla fall