En otroligt kall natt i Kaw Thoo Lei, jag tryckte mig så nära Eh Paw som bara möjligt, genom gliporna i taket (provisoriskt gjort av kartong) såg jag stjärnorna. Utanför strömmade Karen musik från scenen fram till små timmarna. På morgonen var fukten och kylan överväldigande. Doften av rök och mumlet ifrån människorna som stod huttrande utanför våran sovplats väckte mig. Eh Paw lägger sig snett över mig för att värma, jag inser att kroppsvärme är ovärderligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar