Skriv för att andra ska få veta

En tre dagars workshop och jag är helt slut. Det är Altsean som arrangerat en workshop i skrivande för kvinnor ifrån Burma, min klass ansökte så då gjorde jag det med. En författare från Australien satte oss i arbete hela dagarna och det kom fram både känslor och historier som man inte går oberörd ifrån. 

Dessa livshistorier... det är otroligt starka kvinnor som berättar dem. Ibland glömmer man när man läser berättelser hur oerhört jobbigt det är för den personen att berätta dem, tänk på det nästa gång ni läser ännu en berättelse om förnedring, våld och kränkning.

Jag känner mig oerhört tacksam för att ha fått vara med, men också väldigt ledsen och arg. Hur kan det här få pågå? 

I övrigt upptäckte jag varför jag inte skriver utan fotar, jag har inte tålamodet att få ner berättelsen på papper, min hand är inte tillräckligt snabb.