Jag försöker föreställa mig hur det är att inte kunna gå ut som man vill, inte ens cykla gatan upp och ner. Bambustaketet är det skyddande, innanför det kan man leva. Eller är det fängelsemuren, den mur som man kan så väl och i sitt huvud vandrat bort från många gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
bra sara. jag gillar! tanken och komposition funkar mycket bra. mer, tack!
jätte fint. grymt!
jag har utmanat dej!
Skicka en kommentar